...

Jag hade en riktigt dålig kväll igår. Tror det var en kombination av min vanliga november-depression, stressen över en uppgift som jag har på jobbet just nu (jag vet inte hur jag ska lösa uppgiften, jag hatar att göra saker som jag inte klarar av!) och att det är så sjukt frustrerande att jag inte kan vara med Scott när jag vet att han är i Sverige. Jag var sjukt nere, lipade som en bebis och det kändes verkligen som att hela världen skulle rasa samman vilken sekund som helst. Jag ville bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv och aldrig mer gå upp.



Men nu mår jag bättre. Jag pratade med Scott och han sa saker som jag behövde höra, saker som jag redan visste men som man bara behöver få höra av någon annan. Han gör mig stark, till en bättre människa och jag är så glad att jag har honom.

I morse när jag vaknade kändes allt det mörka som bortblåst. Jag har ny energi, är taggad som fan med att bli klar med uppgiften på jobbet och jag tycker att jag har ett grymt bra liv.

Ibland behöver jag må skit en liten stund. Sen blir allt bra igen.

Frippe