Ruta 1
När man kan stressa upp sig så oerhört för en sådan liten grej som jag gjorde i går, så inser man verkligen hur små problem man har.
Vi var påväg hem i bilen och jag fick ett plötsligt sug efter McDonalds, vilket jag väldigt väldigt sällan får. M var inte den som backade och snart stod vi i kön till Drive In:en. Jag ville egentligen äta där för att stripsen inte skulle bli kalla, M ville ta med sig hem för att det är myigare att sitta hemma och äta; det var ju faktiskt bara två minuters bilfärd hem. Vi hade argumenterat för och emot men nu stod vi där i kön och det var vår tur att beställa. När vi kommit fram till luckan där maten skulle hämtas fick vi veta att maten skulle dröja några minuter. Snabbt sträckte jag mig fram och skrek lite panikartat till den stackars tjejen i luckan: "stoppa ner stripsen sist så att dom inte blir kalla.", "okej", sa hon åt mitt lite smått deperata skrik och bad oss köra till ruta 1 där vi skulle vänta på maten. Här kommer problemet:
M: Vart fan är ruta 1, det står ju ingenstans. Äh, det måste vara här (kör in i en fil utan märkning).
E: Men ååå, där står det ju ruta 1 och 2 (pekar 2 meter bort).
Vad händer? Jo, M kör och ställer sig på ruta 2 och innan jag hinner blinka ställer sig en annan bil (nästa i kön) i ruta 1! Jag får panik och säger att M är dum i huvudet som ställer sig fel; nu kommer vi ju att få den andres mat som säkert är gamla strips och ett äckligt minimål minus allt. Vi sitter och väntar ett tag och jag blir smått hysterisk och nervös över när personalen ska komma ut och ge oss fel påse. Jag gör klart för M att han minsann får öppna rutan och skrika till mat-bäraren att vi står på fel ruta och att det är vår mat han försöker leverera till ruta 1. Påsbäraren kommer, och hinner innan M´s skrik och mina spasmer komma fram och fråga om det är vi som ska ha ett niopack nuggetsmeny och en big mac & co. Vi svarar förvånat och tacksamt ja och kör med gasen i botten därifrån. Därefter går allt som smort. Vi hittar en nära parkering och rusar in för att kylan inte ska nå mina små strips. En gång hinner jag få panik på M för att han inte klämmer ihop påsen tillräckligt och skriker: KNIP!!!
Jag sätter mig ner i soffan med min mat och försöker slappna av. Hjärtat slår dubbla slag och jag inser att jag måste lugna ner mig, sluta stressa upp mig över småsaker, om jag inte vill få hjärtattack innan jag fyller 25 barre.
Puss!
Vi var påväg hem i bilen och jag fick ett plötsligt sug efter McDonalds, vilket jag väldigt väldigt sällan får. M var inte den som backade och snart stod vi i kön till Drive In:en. Jag ville egentligen äta där för att stripsen inte skulle bli kalla, M ville ta med sig hem för att det är myigare att sitta hemma och äta; det var ju faktiskt bara två minuters bilfärd hem. Vi hade argumenterat för och emot men nu stod vi där i kön och det var vår tur att beställa. När vi kommit fram till luckan där maten skulle hämtas fick vi veta att maten skulle dröja några minuter. Snabbt sträckte jag mig fram och skrek lite panikartat till den stackars tjejen i luckan: "stoppa ner stripsen sist så att dom inte blir kalla.", "okej", sa hon åt mitt lite smått deperata skrik och bad oss köra till ruta 1 där vi skulle vänta på maten. Här kommer problemet:
M: Vart fan är ruta 1, det står ju ingenstans. Äh, det måste vara här (kör in i en fil utan märkning).
E: Men ååå, där står det ju ruta 1 och 2 (pekar 2 meter bort).
Vad händer? Jo, M kör och ställer sig på ruta 2 och innan jag hinner blinka ställer sig en annan bil (nästa i kön) i ruta 1! Jag får panik och säger att M är dum i huvudet som ställer sig fel; nu kommer vi ju att få den andres mat som säkert är gamla strips och ett äckligt minimål minus allt. Vi sitter och väntar ett tag och jag blir smått hysterisk och nervös över när personalen ska komma ut och ge oss fel påse. Jag gör klart för M att han minsann får öppna rutan och skrika till mat-bäraren att vi står på fel ruta och att det är vår mat han försöker leverera till ruta 1. Påsbäraren kommer, och hinner innan M´s skrik och mina spasmer komma fram och fråga om det är vi som ska ha ett niopack nuggetsmeny och en big mac & co. Vi svarar förvånat och tacksamt ja och kör med gasen i botten därifrån. Därefter går allt som smort. Vi hittar en nära parkering och rusar in för att kylan inte ska nå mina små strips. En gång hinner jag få panik på M för att han inte klämmer ihop påsen tillräckligt och skriker: KNIP!!!
Jag sätter mig ner i soffan med min mat och försöker slappna av. Hjärtat slår dubbla slag och jag inser att jag måste lugna ner mig, sluta stressa upp mig över småsaker, om jag inte vill få hjärtattack innan jag fyller 25 barre.
Puss!
Kommentarer
Postat av: Frippe
å herre gud -RELAX MAN!
nu förstår jag varför du lät så stressad igår när jag ringde.
f - hej vad gör du?
e - hejjagäterkanjagringasen. klick.
Postat av: Mors`n
Å,herre gud vilka I-landsproblem!!!!!!!!
Postat av: Frida
Mamma: våga skriva några utropstecken till ;)
Postat av: Emma
Jag förstår precis! Jag blir stressad bara jag läser.
Postat av: anni
Haha, jag blev helt sjukt stressad av att läsa det du skrev...men det stämmer ju...
Postat av: Helena
Haha, jag skrattar igenkännande när jag läser ditt inlägg. Ibland borde man verkligen tänka efter o inte stressa upp sig över småsaker. Men, men man kan ju inte vara helt perfekt ;)
Trackback
