...

Jag mår så mycket bättre i dag - glad.

I går däremot var jag som ni kanske förstod inte alls på topp och det var mest synd om mig i hela världen, tyckte jag då. När M var påväg hem med mat ringde jag och befallde honom att köpa glass, för det var jag minsann värd. Inte den daimglass, gammaldags vaniljglass ELLER sorbetglassen som vi hade i frysen dög, jag skulle minsann ha min favvoglass på pinne från GB - Magnum Strawberry White. Jag gjorde det klart för M att jag faktiskt längtat efter den hela vintern och inte fått äta en endaste sen det blev finare väder (som om det vore hans fel).

Jag hör hur M stiger in genom dörren, han kommer in i vardagsrummet där soffpotatisen (jag) ligger och han visar sina inhandlingar. Jag börjar stortjuta. Stackarn har råkat köpa fel glass (eftersom den andra inte fanns) och tror ni jag blev glad? Jag började gråta av flera, väldigt stora anledningar;

1) han hade köpt fel glass
2) för att han inte visste hur min favoritglass såg ut
3) för att jag tyckte synd om honiom som köpt fel glass
4) för att han till råga på allt köpt två för att vara extra snäll

Självklart smaskade jag i mig en av glassarna ändå - jag var ju tvungen att testa och den var faktiskt riktigt smarrig, ja, det var det jag ville ha sagt, att den var god, och sen att jag är cp också såklart. Älskling, snart, snart är jag normal igen, tror jag...


Puss Elle

Ny godbit men inte Strawberry white...