Karusell
Det är galet vad humöret går upp och ner, idag har varit som en bergodalbana. Jag har gråtit av både sorg och glädje idag. Eller sorg är väl att överdriva, snarare frustration.
Vi åker till Övik imorgon och idag var jag verkligen tvungen att packa. När jag klev upp och startade dagen så kände jag dock att jag var tvungen att ta mig ut för att inte få panik. Jag behöver verkligen hitta på något för att inte deppa ihop här hemma nuförtiden. Det känns som att Edde blir extra gnällig när man bara sitter hemma och man gör ingenting annat än att försöka göra honom nöjd istället för att fixa sådant som man borde, som disk och tjaffs. Jag åkte till öppna förskolan och träffade mammor i mammagruppen och Julia och Wilma♥. Så glad att jag åkte för det var så mysigt och Edde älskade sångstunden som vanligt. Han blir helt lyrisk.
Dagen har dock verkligen haft små guldstunder som då Edward satt och mös i mitt knä, vilket är det bästa som någonsin funnits. Det händer inte ofta, men när det väl händer så lever jag på det så länge. När han sitter avslappnad i min famn och gosar med mitt hår och min hud, då befinner jag mig nästan på en annan planet, en planet där lyckan är fulländad och där hjärtat gallskriker kärlek vid varje slag. Jag blir helt mjuk och matt och försöker vara så närvarande en människa bara kan vara i just den stunden. Helst vill jag bara stanna där, för alltid. Jag älskar dig min sötaste lilla unge, varesig du skriker, gnäller, gråter eller skrattar. Det enda jag vill är att du ska vara lycklig, för glädjen i dina ögon är det enda av värde. Jag är så glad att du fått mig att förstå hur liten betydelse allt annat än kärlek har. Det gäller bara att påminna sig själv om det ibland också.
Nu är packningen klar (så gott som) och jag är helt slut. Edward sover lite oroligt men jag hoppas att han är lite mer tillfreds när han vaknar. Snart kommer M hem, jag längtar efter en stor kram.
Vi åker till Övik imorgon och idag var jag verkligen tvungen att packa. När jag klev upp och startade dagen så kände jag dock att jag var tvungen att ta mig ut för att inte få panik. Jag behöver verkligen hitta på något för att inte deppa ihop här hemma nuförtiden. Det känns som att Edde blir extra gnällig när man bara sitter hemma och man gör ingenting annat än att försöka göra honom nöjd istället för att fixa sådant som man borde, som disk och tjaffs. Jag åkte till öppna förskolan och träffade mammor i mammagruppen och Julia och Wilma♥. Så glad att jag åkte för det var så mysigt och Edde älskade sångstunden som vanligt. Han blir helt lyrisk.
Dagen har dock verkligen haft små guldstunder som då Edward satt och mös i mitt knä, vilket är det bästa som någonsin funnits. Det händer inte ofta, men när det väl händer så lever jag på det så länge. När han sitter avslappnad i min famn och gosar med mitt hår och min hud, då befinner jag mig nästan på en annan planet, en planet där lyckan är fulländad och där hjärtat gallskriker kärlek vid varje slag. Jag blir helt mjuk och matt och försöker vara så närvarande en människa bara kan vara i just den stunden. Helst vill jag bara stanna där, för alltid. Jag älskar dig min sötaste lilla unge, varesig du skriker, gnäller, gråter eller skrattar. Det enda jag vill är att du ska vara lycklig, för glädjen i dina ögon är det enda av värde. Jag är så glad att du fått mig att förstå hur liten betydelse allt annat än kärlek har. Det gäller bara att påminna sig själv om det ibland också.
Nu är packningen klar (så gott som) och jag är helt slut. Edward sover lite oroligt men jag hoppas att han är lite mer tillfreds när han vaknar. Snart kommer M hem, jag längtar efter en stor kram.
♥/E
Kommentarer
Trackback
